Det krävs träning för att nå ”djupare” tankelager men det kan finnas en ”genväg” till att observera sina egna tankar.
När man vilar och särskilt när man är nära att somna är det enligt min erfarenhet lättare att vara åskådare och iaktta sina tankar. Så småningom kan man kanske också märka att det finns mer än en ström av tankar när man är i ”nära sömn”-medvetenhet. Jag är inte säker på hur mycket av en genväg detta är eftersom jag inte har börjat uppleva olika tankemönster på detta sätt själv men det verkar troligt att det kan vara ett sätt värt att utforska.
I min nuvarande situation då jag är ganska van att observera mina egna tankar kan jag ibland uppleva och reda ut saker på ett intressant sätt när jag befinner mig i ”nära sömn”-situationer. De ”bästa” situationerna är när man vaknar mitt i natten och/eller ännu hellre när man vaknar tidigt på morgonen och är medveten men inte helt vaken. I dessa situationer är medvetenheten om yttre stimuli mycket mindre störande och då blir medvetenheten om saker som händer i vårt sinne lättare.

Om du i ”nära sömn”-situationer lägger märke till och följer dina tankar kan du bli mer medveten om att du kan vara en åskådare. Du kanske också lägger märke till att du kan tänka på det faktum att du tänker och därmed börja lägga märke till och inse att det finns mer än ett tankemönster i ditt sinne.
En annan sak du kanske märker är att det plötsligt när sömnen är nära kan dyka upp konstiga tankar och eller bilder som till exempel en plötslig person som dyker upp och / eller en röst som säger något konstigt eller plötsligt ett landskap som dyker upp. Detta händer när vi kommer i kontakt med vår drömvärld fast vi är vakna eller nästan vakna. När detta händer är det mycket uppenbart att vi har en inre värld som är mycket mer komplex än bara våra medvetna tankar.

Att vara vaken men i kontakt med sin drömförmåga är intressant och positivt och ju mer vi kan utforska och lära oss om porten till drömvärlden och hur vi kan bli medvetna om oss själva i våra drömmar desto mer kanske vi inser hur skör vår vanliga ”verklighet” är och att det är mindre skillnad mellan ”verklighet” och dröm än vad de flesta tror.

Att alltid vara fullt självmedveten när man drömmer är emellertid enligt min mening inte något som är vare sig lätt eller önskvärt. Det kanske rent av inte är fullt möjligt för en människa? ”Världen” utanför denna verklighet är oändligt komplex så det finns som jag ser det inget sätt att ha kontroll mer än på ett mycket begränsat sätt. Även om man får en viss färdighet i att navigera i drömmar måste man i stort sett vanligen släppa taget och låta drömmarna bara hända, annars riskerar man att tappa bort sig själv.
Viss kontroll är positivt. Det finns t ex en sak som man kan lära sig om man utforskar ”gränslandet” mellan dröm och vakenhet och det är att påverka utgången av en dröm och/eller förändra en dröm.
För mig är detta ibland möjligt t.ex. när jag vaknar och drömmen jag just haft är jobbig och jag känner mig påverkad på ett dåligt sätt. Om jag då kan låta mig själv vila "nära sömnen" medan jag är medveten och i kontroll och om drömmen fortfarande är tillräckligt levande och går att nå kan jag gå tillbaka in i drömmen medan jag är i ”gränslandet” och hitta sätt att förändra saker. Det är då möjligt att förändra en dålig situation genom att låta fantasin flöda fritt. Att fantisera ligger nära att drömma och eftersom allt är möjligt i drömmar kan jag t.ex. låta mig flyga iväg från något dåligt eller ta in någon som hjälper till. Jag kan få ett monster att plötsligt försvinna ner i en avgrund eller låta mig själv få superkrafter. Vad som än behövs och man kan tänka är värt att försöka. Om man testar detta kan det ibland innebära att man blir mer och mer vaken, men drömmen har då också förlorat en del av sin negativa kraft.

Det finns eller fanns åtminstone innan vår ”civilisation” påverkade dem en intressant kultur i centrala Malaysia som kallades Senoifolket. De arbetade aktivt med drömmar som en central del av sitt liv. Barn fick från tidig ålder lära sig att ta kontroll över drömmarna för att göra dem positiva och ge dem ökat självförtroende
Det sägs att Senoifolket inte led av neuroser eller psykoser, vilket kanske låter svårt att tro. Men detta faktum sägs vara väl undersökt med ett resultat som bekräftar att det stämmer. Deras sätt att hantera sina drömmar är sannolikt nyckeln till detta.

Du kan hitta mer information om Senoi på internet. Här nedan är en länk
https://www.malaysiasite.nl/senoieng.htm

Om du har läst vad jag hittills har skrivit är du säkert medveten om att vår syn på verkligheten och våra band till vår upplevda verklighet är centrala ämnen som jag försöker belysa närmare.

Låt oss ta en titt på några av de funderingar som påverkat min verklighetssyn.

Vi människor ordnar allt och vi ger namn åt allt. När det gäller namn måste man inse att namngivning har utvecklats under en lång period tillsammans med utvecklingen av tal och sociala strukturer. För mycket länge sedan fanns det inga namn.
Hur är skillnaden i perception när man har/känner till ett namn och/eller när man känner till ett objekts funktion och dess plats i sin naturliga omgivning jämfört med att uppfatta utan att ha ett namn och utan att veta mycket eller kanske ingenting om det man uppfattar?
Vad är det för skillnad när du redan har associationer uppbyggda i din hjärna på grund av din egen uppväxt och personliga utveckling jämfört med att veta väldigt lite eller ingenting?
Tänk på en flock schimpanser och sedan en flock/stam av tidiga människor och till exempel ett litet samhälle av isolerade indianer i Amazonas och försök föreställa dig hur deras verklighet måste skilja sig från vår. De system och egenskaper som används för perception kan vara likartade eller nästan likartade, MEN hur vi upplever det vi uppfattar är förmodligen mycket annorlunda, liksom de flesta av de associationer och slutsatser som görs under så skilda och annorlunda kulturella omständigheter.
Föreställ dig hur det måste vara när det bara finns du och din lilla stam och skog och djur och det nästan inte finns någon ordning i den upplevda verkligheten. Mycket få namn och inget system. Allt är bara lukter, ljud och färger och det finns liv av olika slag runt omkring dig. Du kanske måste vara mycket försiktig och i beredskap hela tiden. Dina grundläggande instinkter och ditt reflekterande lärande är troligen de viktigaste verktygen du har för att leva ett framgångsrikt liv. Försök att föreställa dig hur enormt annorlunda livet måste ha varit. Världens uppbyggnad och struktur kommer att vara höljd i dunkel. På natten finns bara stjärnor och kanske månen som lyser. Under dessa omständigheter kanske din perception, dina sinnen, kunde registrera saker som nu är dolda eftersom de inte har någon plats i vårt ordnade liv.
Kanske är det så att ”verkligheten” förändras ju mer man ordnar saker och ting och ju mer man namnger saker och ting och ju mer man lär sig om och definierar deras plats och funktion. Kanske när allt mysterium har försvunnit ser vi bara det som vi i vår gemensamma utveckling har sorterat ut som verkligt och kanske finns det annat, fler saker, fler fenomen där men vi ser eller uppfattar dem inte. Det är kanske så att verkligheten blir mer och mer fixerad, låst och stabil ju mer den ordnas och systematiseras. Om så är fallet kanske ”verkligheten” egentligen i grunden är öppen och innehåller oändligt olika och varierande möjligheter medan den för oss kontinuerligt bli mer fastlåst och rigid ju mer vi ordnar den och i synnerhet kan detta vara fallet med verklighetens gränser som kanske i en mycket primitiv kultur är betydligt mindre fasta.

Utöver namngivning och ordning har vi vår tendens och förmåga sätt att placera saker i en tidsram.
I västvärlden räknar vi ”jordens cirklar runt solen” från ett påstått födelsedatum för Jesus Kristus. Det var mycket ståhej kring år 2000 och vad som eventuellt skulle hända , som om år 2000 skulle vara speciellt trots att det bara är en uppfinning, ett påhitt. På medeltiden sägs det att många människor trodde att världen skulle gå under år 1000.
Varje ny cirkel runt solen är ju bara ännu ett varv och hur vi namnger eller räknar dem har ingen absolut koppling till ”verkliga” fakta utan är bara ett sätt att skapa referenspunkter och referensramar. Andra kulturer än den kristna räknar dessa jordvarv på ett annat sätt och det är bara ett sätt att ordna tiden och inget annat. Att ordna tiden är ett sätt att få samhällen att bli mer stabila och lättare att styra. Det tjänar också till att göra vår historiska bakgrund lättare att använda som referens på olika sätt och när det gäller att uppfatta vår miljö är det till hjälp för att ordna och systematisera.
Timmar, minuter och sekunder är likaså bara andra påhittade systematiska bitar som är mycket viktiga för oss MEN som i sig själva inte betyder någonting. Jordens cirkel runt solen är faktiskt mer ”verklig” eftersom den kan uppfattas och registreras som en ständigt återkommande rytm i livet på samma sätt som mörker och ljus, dag och natt kommer och går.
Om verkligheten förändras med kulturell utveckling, ordning och systematisering och i synnerhet om verklighetens gränser gör det, kan det vara så att den upplevda verkligheten blir alltmer ”smal” och begränsad på ett sätt samtidigt som vi gör den ”bredare” på ett annat sätt när vi utvidgar vårt sätt att ordna, systematisera och namnge. Detta skulle kunna vara fallet eftersom ordnande, systematisering och namngivning gör gränserna mycket fasta och stabila och då kommer vi troligen att få allt svårare och svårare att uppfatta saker utanför de gränser vi skapar för att till slut bli helt instängda
En sak man också bör inse är att vår uppfattningsförmåga är mycket, mycket begränsad. Det finns ett enormt kanske oändligt antal stimuli som vi inte har något perceptivt organ för och där våra mänskliga organ är begränsade eller helt otillräckliga. Tänk på en hund och dess luktförmåga, en örn och dess synförmåga eller en fladdermus och dess förmåga att uppfatta ljud. Djupt nere i havet på flera tusen meters djup finns det djur och växter med sinnen som vi inte vet mycket om och hur är det med eventuella varelser i andra delar av universum och på andra världar.
När man tänker på allt ovanstående så är det för mig uppenbart hur vi faktiskt skapar vår bas för den verklighet vi upplever genom att ordna och systematisera och att vi gör det möjligt för vår hjärna att göra bearbetningen enklare på grund av den ordning vi skapar och att vi ser/upplever verkligheten som den ser ut eller som den ”verkar vara” som ett resultat av våra egna begränsade förmågor och vår egen kulturella och sociala utveckling.
Ett ytterligare faktum är att verkligheten, även om vi bygger upp den och upprätthåller den kollektivt, i slutändan är en helt personlig sak. Man kan inte veta säkert vad som finns i en annan människas sinne och hur en annan människa uppfattar och upplever vår gemensamma verklighet. Man kan bara tro och göra antaganden som förhoppningsvis är tillräckligt korrekta för att ens sociala liv ska fungera.
Med detta sagt inser jag att det åtminstone verkar finnas väldigt många likheter i vår verklighetsuppfattning. Jag arbetar som gestaltterapeut och mina egna erfarenheter och mina egna referenser är viktiga i mitt arbete eftersom de gör det möjligt att under terapisessioner förstå vad som händer inuti människor som kommer till mig för att få hjälp. Jag ”tror” att jag har rätt för det mesta och åtminstone verkar jag ha tillräckligt rätt för att det jag gör som hjälpare ska fungera tillräckligt bra för att människor jag möter ska känna sig tryggare och lyckligare och lära sig att hantera sina liv på ett bättre och mer framgångsrikt sätt. För att utveckla min förmåga att använda mina egna erfarenheter och inre lärdomar som ett instrument har jag dock varit tvungen att lära mig att delvis frigöra mig och bli mindre bunden av dem. Det innebär att jag kan ”se och känna” hur min inre programmering har en tendens att styra mitt liv men genom att ha skapat distans och förmåga att delvis koppla bort min bundenhet kan jag avstå från att låta mig styras och jag kan ofta medvetet välja hur jag ska reagera och vad jag ska göra. Att lära sig detta är inte lätt och det är resultatet av mycket personligt arbete i psykoterapi, meditation och andra metoder för personlig utveckling.
Jag beskriver denna min kunskap och förmåga att delvis styra och använda min egen inre programmering för att göra en poäng. Även om varje människa har sin egen verklighet, har vi också en gemensam och vi har byggt upp en gemensam grund som fungerar relativt väl. Att vår gemensamma grund fungerar är dock INTE samma sak som ett bevis på att vi uppfattar verkligheten på precis samma sätt. Det är lärandet av hur man agerar och reagerar på stimuli och perception som utgör den gemensamma grund vi står på.

Det finns mer att tillägga om namngivning och det gäller namngivning av varandra som människor. Som jag har sagt är namn bara namn, etiketter som vi använder för att ordna saker och ting och för att kunna separera saker och tänka och prata om dem på ett strukturerat sätt.
Det är viktigt att inse att ditt eget namn också bara är en etikett och INTE du.
Din personlighet har inte sitt ursprung i ditt namn, även om du kan påverkas mycket av det. Om du tänker på ditt namn som den du är begränsar du dig själv och bekräftar också att du inte är mer än en produkt som kommer från de människor som har gett dig ditt namn. Vanligtvis är detta dina föräldrar. Jag vill framhålla att du inte är deras skapelse eller produkt även om de har haft ett mycket stort inflytande på vem du är. Du är något mer än både ditt namn och din kropp och att inse detta är en viktig del av att frigöra dig från inre band och program. När du accepterar detta kommer du att bli mycket friare och detta accepterande kan faktiskt vara en viktig grundläggande ”bindningslösare” som möjliggör frigörelse från andra inre bindningar.
Insikten om och acceptansen av att du inte är ditt namn utan något mer innebär INTE att du älskar dina föräldrar mindre. Tvärtom kommer du att vara mer fri att älska och acceptera dem.

Vår hjärna är den centrala bearbetningsdelen i vår kropp. Det är där vi ordnar och systematiserar vår värld. Skillnaden mellan hjärnans två halvor är dock nästan total, där den vänstra halvan systematiserar det mesta medan den högra bearbetar känslor, visualisering, fantasi och andra funktioner där system och ordning inte är centrala eller ens särskilt viktiga. Eftersom de två hjärnhalvorna styr kroppens motsatta sidor innebär det att den vänstra halvan styr den högra sidan av kroppen och vice versa. Även om halvorna är sammankopplade och båda kroppshalvorna kan fungera tillsammans är vi tvåsidiga även funktionellt i vissa grundläggande avseenden, och eftersom hjärnhalvorna är mycket olika är våra kroppshalvor också olika.
Skillnaden mellan kropps- och hjärnhalvorna är lika stor som skillnaden mellan man och kvinna, mellan dag och natt, mellan enhet och separation. Detta innebär att skillnaden i sin grundläggande aspekt är total. För att fungera fullt ut behöver emellertid båda sidorna av både hjärnan och kroppen varandra.
När det gäller ordning och verklighet är det den vänstra hjärnhalvan som strukturerar, ordnar och bearbetar i stort sett allt även om den i olika avseenden har stöd av den högra halvan och i vår moderna kultur är den vänstra sidan starkt gynnad och vi är ur balans och på sätt och vis "offer" för detta trots alla framsteg vi gör på grund av vårt ordnande och systematiserande.
I tidigare kulturer och kanske några få så kallade primitiva kulturer idag var säkerligen båda sidorna mer balanserade och en människa kunde veta att hon eller han är separat och samtidigt känna/uppleva sig vara en del av helheten, enheten. Jag kan naturligtvis inte veta detta säkert men jag tror att det troligen är så. En ytterligare sak är att detta också kan ha ett samband med och vara en parallell till det faktum att verklighetens gränser förmodligen var mindre distinkta i tidigare kulturer.
På grund av obalansen i vår kultur finns en hunger efter enhet som yttrar sig i att vi på ett överdrivet sätt flockas kring och ibland faller offer för organiserad religion och religiösa vanor. Om man lever på ett sätt där man hela tiden kan veta att man är åtskild men samtidigt på ett uppenbart sätt känner sig kopplad till enhet, kan religionen vara mindre dogmatisk och viktig på ett sätt som begränsar oss och får oss att underordna oss olika påbud som olika profeter, präster och religiösa lärare hittar på. I stället kan gemenskapen med det vi upplever som gud få vara något som skapar både inre och yttre frihet och låter oss vara meningsfulla delar av skapelsen

Jag lyssnade en gång på en mycket intressant föreläsning av den Harvard-utbildade neuroanatomisten dr Jill Bolte Taylor. Jag har angett länkar till hennes berättelse tidigare i texten eftersom jag tycker den är mycket viktig. Hon berättar om sin egen erfarenhet när hon drabbades av en svår stroke som främst yttrade sig i den vänstra hjärnhalvan. Den historia hon berättar är fascinerande. När hon förlorade mycket av den ordnande funktionen i den vänstra hjärnhalvan var det som om hon ”knuffades” över till den högra sidan och hon kände det som om hon var hopkopplad med allt annat och som om det inte fanns några gränser mellan henne och allt annat omkring henne. Hennes berättelse gör det mycket tydligt hur våra två hjärnhalvor skiljer sig åt och den ger också en ledtråd till hur och på vilket sätt sann magi kan vara möjlig när gränser suddas ut. Jag anser att hennes berättelse är oerhört viktig eftersom den beskriver vilken roll den högra halvan av vår hjärna har. Enligt Don Juan Mathus är denna halva den naguala delen som styr den naguala/vänstra sidan av vår kropp och det är förhållandena i den den naguala sidan som gör det möjligt att förändra verkligheten.

Jag uppmanar dig ännu en gång att om du inte gjort det följa länken till You tube och lyssna på Jill Bolte Taylor som berättar sin historia: My stroke of insight | Jill Bolte Taylor - YouTube

Om du vill kan du också besöka hennes webbplats: www.drjilltaylor.com.

När det gäller våra hjärnhalvor, våra kroppshalvor och vårt ordnande och systematiserande av vår yttre och inre värld och hur vi bygger verkligheten och hur vi är bundna av denna aktivitet har jag inte funnit någon bättre beskrivning av detta än den som finns i Carlos Castanedas böcker. Hans lärare Don Juan Mathus kan på ett mycket levande sätt beskriva vad det är vi gör, hur det påverkar oss och hur det binder oss.
Don Juan talar om Nagual och Tonal som våra två halvor och han gör det mycket tydligt att det är Tonal, den vänstra halvan av vår hjärna, som formar vår verklighet. Han talar dock om Tonal som vår högra sida och därför gör han ingen skillnad mellan hjärna och kropp på det sätt som vi gör i den västerländska vetenskapen. För honom verkar kropp och hjärna vara så integrerade att de inte bör eller behöver skiljas åt. När det gäller hur vi fungerar håller jag helt med om den uppfattningen eftersom det är uppenbart i psykoterapeutiskt arbete hur stark integrationen är mellan vår kropp och hjärna.

Jag har citerat flera av Don Juans uttalanden och förklaringar i kapitlet om Carlos Castaneda. Det han säger är dock värt att upprepa så jag citerar honom igen här nedan. Såvitt jag vet finns det inget skriftligt arv från Don Juan Mathus förutom det som finns i Castanedas och Florinda Donners böcker och om du verkligen vill gå djupare och lära dig om vårt sätt att bygga vår verklighet och vad som krävs för att lossa våra band till den behöver du läsa de böcker Carlos Castaneda har skrivit som elev till Don Juan. Böckerna kan förändra ditt liv. Bli bara inte avskräckt av de droger som används i de första böckerna. De är inte en viktig del av vad Don Juan lär ut. När du går vidare och når bok 3 och 4 blir den faktiska undervisningen mer uppenbar.

Eftersom denna del av min bok handlar om verkligheten upprepar jag följande citat från boken Tales of power av Carlos Castaneda. Jag upprepar det därför att innehållet ligger mycket väl i linje med vad jag ovan sagt om verkligheten, om vår hjärna och hur vi ordnar verkligheten. Förhoppningsvis får du också en bättre förståelse för vikten av den högra sidan av hjärnan. I citaten nedan riktar han sig till sin elev Carlos Castaneda
(Tales of power 1974; sid 231-233, 245, 247-248, 265.)

”En lärares första handling är att introducera tanken att den värld vi tror oss se bara är en bild, en beskrivning av världen. Varje ansträngning från en lärares sida är inriktad på att ge sin lärling denna insikt. Men att acceptera det verkar vara en av de svåraste sakerna man kan göra. Vi är självbelåtet fångade i vår speciella syn på världen, som tvingar oss att känna och agera som om vi visste allt om världen. En lärare strävar redan från första stund efter att stoppa den synen. Trollkarlar kallar det att stoppa den inre dialogen och de är övertygade om att det är den enskilt viktigaste tekniken som en lärling kan lära sig”.

”Att gå på det specifika sättet mättar Tonal”, sa han. Det översvämmar den. Ni förstår, uppmärksamheten hos Tonal måste riktas mot dess skapelser. I själva verket är det den uppmärksamheten som skapar världens ordning överhuvudtaget; så Tonal måste vara uppmärksam på elementen i sin värld för att upprätthålla den, och måste framför allt upprätthålla världen som en inre dialog.
Han sa att det rätta sättet att gå var en undanflykt. Krigaren drog först uppmärksamheten till armarna genom att krulla fingrarna, och sedan genom att titta, utan att fokusera ögonen, på vilken punkt som helst direkt framför sig på den båge som började vid fotspetsen och slutade ovanför horisonten, översvämmade han bokstavligen sin Tonal med information. Tonal utan sin en-till-en-relation med elementen i sin beskrivning, var oförmögen att tala med sig själv, och blev därför tyst”. ( Författarens anmärkning: Detta är en beskrivning av ett visst sätt att gå som don Juan lärde ut)

"Ordning i vår varseblivning är en exklusiv angelägenhet för det tonala, endast där kan våra handlingar ha en sekvens; endast där är de som trappor där man kan räkna stegen. Det finns inget sådant i Nagual. Därför är synen på Tonal ett verktyg, och som sådant är det inte bara det bästa verktyget utan det enda vi har”.
"De var inga dårar, de visste vad de gjorde och sökte nyttan av Nagual genom att träna sin Tonal att släppa taget för ett ögonblick, så att säga, och sedan ta tag igen. Detta uttalande är inte meningsfullt för dig. Men det är vad du har gjort hela tiden: tränat dig själv att släppa taget utan att förlora dina kulor.
Drömmar är naturligtvis kronan på trollkarlarnas arbete, den ultimata användningen av Nagual.”

En viktig sak som är värd att nämna om verkligheten är det faktum att allt vi uppfattar bygger på matematik och geometri. Vissa mönster upprepar sig och vissa proportioner finns alltid där. Man kan se det tydligt i växtvärlden. Gyllene snittet och Fibonacci-sekvensen är två av de viktigaste byggstenarna som upprepar sig i all oändlighet. Ett intressant faktum är att de två är visuellt nästan helt lika och trots det är de helt olika i en central aspekt. Gyllene snittet är oändligt och kopplat till evigheten medan Fibonacci-sekvensen verkar vara det men inte är det.
Det kan vara så att de representerar dualitet på samma sätt som våra två hjärnhalvor gör och liksom dom ser de likadana ut men trots det är de helt olika

Om du vill studera hur matematik och så kallad helig geometri bygger verkligheten bör du läsa de 2 böckerna "The Ancient Secret of th Flower of Life" av Drunvalo Melchizedek. Det finns mycket intressant information i hans teorier om det han kallar helig geometri, men det finns också en hel del av det han påstår i övrigt som kan vara mycket svårt att ”smälta”. Man kan i många fall gå snabbt förbi dessa avsnitt eller avstå helt från att läsa dem men man kan naturligtvis då missa en del som kan behövas för att förstå sammanhanget och geometrins betydelse.
Om man med bibehållen skepsis till de svårsmälta delarna fokuserar på det Drunvalo Melchizedek kallar "den heliga geometrin" kommer man förmodligen att få ett tillskott av ny kunskap och insikter som är det är svårt att hitta någon annanstans. Hans insikter i geometri visar oss den matematiska och geometriska basen för skapande och hur den formar det vi kallar verkligheten.
Det finns också paralleller till modern strängteori, fraktalteori och kvantfysik som är uppenbara för alla som gräver under ytan i hans läror.
Om man som jag är utbildad biolog är hans teorier mycket intressanta eftersom de kopplar samman matematik/geometri och biologi på ett sätt som kan förändra synen på den värld vi lever i. Han ger mycket fascinerande information om förhållandet mellan Fibonacci-sekvensen och det Gyllene snittet och förhållandet mellan geometri och dualitet och de geometriska/matematiska skillnaderna mellan manliga och kvinnliga varelser. Enligt hans teorier har en manlig varelse ingen direkt koppling till evigheten medan en kvinnlig är direkt kopplad till evigheten via livmodern eftersom den kvinnliga livmodern geometriskt är centrum för ett gyllene snitt. Därför finns det en avgrund som skiljer män och kvinnor åt. Detta faktum ger en förståelig bas för den oemotståndliga attraktionen mellan könen.

Jag vill avslutningsvis påpeka att vi alla lever i en illusion och tro att verkligheten endast består av allt det vi kan se och på olika sätt registrera och att vi av naturliga skäl missar att allt det som vi saknar förmåga att se och uppleva också är en del av oändligheten och att vår oändliga rymd bara är en oändligt liten del av det oändliga. Till det kan nämnas att jag en gång hörde en professor i kvantfysik ge sin syn på den eventuella existensen av andra universum. Han hävdade bestämt att det måste finnas andra universum och även att det måste finnas universum med andra naturlagar och annan geometri än vårt. Han gav också några motiveringar och möjliga exempel som jag tyvärr inte minns så mycket av.

Nyligen hörde jag en känd forskare inom minnesforskning hävda att undertryckta minnen inte existerar. Eftersom jag arbetar med psykoterapi och har sett att detta är helt fel måste jag hävda motsatsen. Undertryckta minnen är enligt min bedömning inte direkt vanligt förekommande och man kan sällan definiera något som helt medvetet eller helt undermedvetet och förträngt. Det finns variationer i en skala mellan medvetet och helt undertryckt och ofta har personen i fråga åtminstone en vag uppfattning om vad som hänt men minnet är som om det vore ”placerat i ett hörn” eller ”en låda”.
Samma forskare hävdade också att vi inte minns saker från en ålder tidigare än ca 3 år. Enligt min erfarenhet finns det en viss sanning i detta som ett genomsnitt i det vardagliga livet för de flesta människor, MEN det är definitivt inte en absolut sanning. Tvärtom kan människor ibland på egen hand minnas händelser från en ålder mycket tidigare än 3 år OCH om man får hjälp i en terapisession kan man minnas till och med upplevelser i livmodern även om sådana minnen består mest av känsloupplevelser som kan vara svårtolkade. När man går ner i åldrarna ändrar våra minnen karaktär och innan talet utvecklats är våra rörelse-, lukt- och till och med smaksinnen mer och mer involverade. Det ”kroppsliga minnet” blir starkare. Minnen i form av bilder kan vara ganska tydliga redan från mycket tidig ålder, men då måste ord för att beskriva saker läggas till i de stunder och situationer när man minns och för detta kan professionell hjälp vara viktig.

Kroppsminne är en term som används mycket inom psykoterapi. Detta beror på det viktiga faktum att allt vi minns en gång var en totalupplevelse” som involverade alla eller de flesta av våra sinnen. Detta innebär att vår kropp har känt förnimmelser och känslor som är kopplade till minnet. När vi minns samma situation kommer ofta förnimmelser och känslor att dyka upp och det är också så att en känsla eller förnimmelse som upplevs i en situation idag kan utlösa ett minne som är kopplat till samma förnimmelse. Detta sätt att trigga minnen kan användas och används inte sällan som metod i de mer potenta terapiskolorna som liksom gestaltterapin kan hjälpa till med att lösa upp djupare problem och skapa djupare förändring.

Hypnos kan också hjälpa till att trigga minnen. Även om ”riktig” djuphypnos är ganska ovanligt idag finns det fortfarande de som har förmågan att få människor att minnas nästan vad som helst de har upplevt.
Milton Ericksson som var aktiv tidigt på 1900-talet och fram till 1980 var extremt potent och skicklig inom hypnosområdet. Jag läste en gång ett referat från en session han gjorde med en av sina kollegor. Under hypnos kunde kollegan ord för ord och sida för sida återge texten i en bok som han hade läst för en tid sedan.
Forskaren jag refererade till tidigare hävdade faktiskt att vi inte lagrar minnen på ett detaljerat sätt och hennes påstående i det avseendet är uppenbarligen inte rätt, särskilt eftersom det finns fler historier om denna typ av detaljerade minnen som man kan finna om man forskar inom hypnosområdet.

Även om minnet mestadels är en sak som är relaterad till ordning och därmed till den vänstra halvan av hjärnan så är det inte allt. Minnet är mer komplicerat och komplext och båda våra hjärnhalvor är involverade. På en djupare nivå ingår minnen ofta i vår upplevda vår personlighet och därmed bidrar de också delvis till att forma vår självkänsla och identitet.
På denna djupare nivå upplever vi att vi bara vet saker utan att kunna eller ha ett behov av att reda ut varför och hur.

Det sätt på vilket vi räknar tid är endast relevant om det är kopplat till rörelse. Rörelse som till exempel jordens rotation, månens rörelse runt jorden, jordens rörelse runt solen och solsystemets rörelse i vår galax och så vidare.
Våra inre rytmer som puls och andning är också relevanta på en mindre och mer personlig nivå och det finns också en rytmisk spänning i våra muskler och en puls i cerebrospinalvätskan som har relevans i varje fall på en djupare nivå.

Vi räknar tiden från olika händelser som Jesu födelse och andra händelser som vi anser vara viktiga beroende på kulturella och religiösa övertygelser. Vilket år det är enligt Jesu födelse är emellertid helt irrelevant. Varje år är bara ett nytt år, en ny cykel i jordens omloppsbana runt solen. Därför är det viktigt för dem som är öppna för magi att koppla bort det sätt på vilket vi vanligtvis räknar tid och se den för vad den är, bara ett praktiskt sätt att organisera livet och för att skapa en struktur för att kunna relatera till historiska och potentiella framtida händelser.

Tid är både existerande och icke-existerande och det är nästan omöjligt att förstå hur detta kan vara sant. Vi tittar på vårt universum och försöker hitta en startpunkt. Jag hävdar att det inte finns någon startpunkt, åtminstone inte någon som vi kan förstå. Big Bang äger faktiskt rum hela tiden och detsamma gäller för universums expansion och sammandragning. Saken är bara den att vi endast kan se det hela från där vi råkar befinna oss i denna process och för oss är universum i sin expanderande fas. Själva Big Bang äger faktiskt rum just nu. Det är bara det att det sker på en helt annan plats i universum. Allting finns faktiskt i ett enda nu, men rymd rörelse och avstånd skapar tid. Kanske kan man betrakta denna expansion och sammandragning som Guds puls eller kanske Guds andetag. Denna puls eller andedräkt är det som utgör eller skapar tiden.

Det finns en annan intressant sak med tiden och det är det faktum att vi upplever att tiden går snabbare och snabbare. Jag tror att det beror på att ju mer strukturerad vår värld blir, desto fortare går tiden för oss. Vi verkar alla uppleva detta och det är en pågående process. Vi tenderar att bli mindre och mindre kapabla att relatera till långsamheten i vår barndom när sommaren var nästan oändlig och varje dag var mycket mycket lång. Tiden i livmodern när vi fortfarande är nästan helt i enhet kan faktiskt i vår upplevelse ha varit närmast oändlig.
Förändringen i hur vi upplever tiden är faktiskt en indikation på att tiden i sig inte är konstant utan relativ. Min far, som hade ett stort intresse för matematik, gjorde en uppskattning eller beräkning av detta fenomen. Det resultat han kom fram till var att under en normal västerländsk livstid har vi i fråga om hur vi upplever tiden i vårt liv levt halva vårt liv vid en genomsnittlig ålder av cirka 17 år. Om du tänker tillbaka och verkligen försöker komma ihåg hur du upplevde tiden i barndomen kan detta faktiskt verka rimligt.
En annan sak som visar tidens föränderlighet innne i oss är att när man i sömnen träder in i drömvärlden kan tidens relativitet vara mycket påtaglig. Man kan uppleva väldigt mycket under en kort sömnperiod. Om man t.ex. vaknar tidigt på morgonen och ligger kvar i sängen och somnar om så kan man sova och drömma i kanske bara 15 minuter och det man drömmer kan innehålla ett mycket långt tidsspann som innehåller långt mer av upplevelser än som normalt ryms på den tiden i vaket tillstånd.

Kort om beslut

Det mesta vi gör i våra liv gör vi som en direkt reaktion på något yttre stimuli eller manifestation. Tänk på hur det är när du kör bil. Nästan allt sker automatiskt och det sker helt utan aktiv medveten tanke. Du får intryck och input från dina sinnen och du reagerar på detta. Om du har lärt dig att köra bil gör du detta oftast på ett sätt som fungerar bra och detsamma gäller för det mesta av det vi gör när vi agerar i vår vardag.
Det finns dock tillfällen då du måste bestämma dig för vad du ska göra eller om du ska göra ”si” eller ”så”, som till exempel när du ska välja mellan att stanna eller fortsätta köra när ett trafikljus växlar mycket sent. Vid dessa tillfällen bestämmer du dig oftast mycket snabbt med hjälp av dina snabba eller medelsnabba tankeprocesser och därefter fortsätter du att agera reflexmässigt som svar på yttre stimuli.
Sedan finns det också de mer långsamma och medvetna besluten som är en del av ditt liv. De kan vara små eller stora och kan sysselsätta dig och ta mycket av din energi, MEN för din dagliga funktion är de oftast inte särskilt viktiga även om de påverkar dig mycket när det gäller inriktning och vad du gör med ditt liv.
Du bör lära dig att tydligare känna igen och separera vad det är som du bara gör reflexmässigt och vad som kommer från medvetna, liminala och/eller subliminala beslut. Du bör också lära dig att urskilja hur vissa beslut som fattas medvetet, även om de verkar små i stunden, ibland kommer att få konsekvenser av ett slag som liknar valet mellan att stanna hemma eller åka till Stockholm eller New York.
Dina medvetna beslut handlar mest om inriktning och innehåll. De har inte så mycket att göra med hur du fungerar i vardagen, men de kan ha stor inverkan på ditt liv när det gäller din position och vad du ägnar dig åt i livet.
Allt detta kanske verkar självklart för dig, men när du lär dig att påverka de små valen i ditt beteende kan det också påverka de större valen. Det beror på att ”stora” val ibland görs av frustration över att du styrs av låsta program och att du därför inte alltid fungerar så bra i ditt dagliga liv. Detta påverkar dina mer medvetna beslut och du kan tendera att fatta felaktiga beslut eller göra stora förändringar när det egentligen är de små som gör dig mer nöjd. Om du fungerar bra i det lilla följer ofta förnöjsamhet och de större besluten och valen i ditt liv blir lättare och mer i linje med vem du är och kräver mindre energi. Jag har beskrivit hur du kan arbeta med din egen inre betingning/programmering och hur du kan lossa de band som gör dig till ett offer för din historia. Att arbeta på det sättet är vägen till att också kunna välja klokare.

Jag uppehåller mig mycket vid hur man kan arbeta med sig själv. Detta eftersom det är mycket viktigt och nödvändigt om man vill nå delar av sig själv där det är möjligt att göra mer betydande förändringar inom sig själv och/eller sin upplevda verklighet.
Djupare förändring är inte möjligt om man inte vet hur man låser upp de fasta mönster som utgör verkligheten och man måste börja med det som är fast inom en själv och det som gör att man omedvetet bygger upp världen och som skapar en känsla av trygghet som om man vet hur saker och ting är. Om man är mindre bunden av sin tidiga inlärning blir man emellertid mer flexibel och fri och den trygghet man då kan känna är mer genuin och stabil.
De fasta mönstren finns där av en anledning och ger trygghet även om de ibland gör den värld du lever i stel och rigid och ibland smärtsam. Det är viktigt att sortera bort det ”dåliga” och acceptera och behålla det mesta av det du har lärt dig.
Min erfarenhet från mitt arbete med människor är att de allra allra flesta vet mycket väl vad i det personliga "bagaget" som behöver förändras och vad som är viktigt att behålla.

Hur man utövar magi.

Om du har läst igenom texten så här långt inser du säkert att jag varken kan eller vill ge instruktioner om hur man utövar magi. Detta beror delvis på att jag själv inte gör mer än den mycket lilla ”magi” som är en del av mitt yrke, men det beror mest på att som jag har förklarat ovan måste du för att verkligen påverka din upplevda verklighet förändra mycket i ditt sätt att förhålla dig och detta inkluderar mycket arbete med din inre ”värld” och syn på världen.
Jag gör här en kort sammanfattning av det centrala i det jag har skrivit tidigare om förändring och magi.
Av mina beskrivningar av hur vår hjärna fungerar kan man anta att om man kan lämna sin tonala sida, lämna inflytandet från den vänstra hjärnhalvan och befinna sig i sin naguala sida, den högra hjärnhalvan, så kommer magi att vara möjligt. Detta är inte helt långsökt eftersom vi i vårt Nagual-jag kopplar loss från våra band till vår upplevda verklighet. I vårt Nagual-själv löses gränser upp och allt är möjligt. Vi kommer i kontakt med helheten, med skapelsen själv och ser och upplever saker som vi annars inte ser eller upplever. Om du emellertid har klickat på länken där Jill Bolte Taylor berättar om sin upplevelse när hon fick en stroke på grund av ett aneurysm i vänster hjärnhalva kanske du inser att när du är helt i ditt Nagual-själv är du lika mycket ett offer som när du är fångad i din vanliga verklighet och ännu mer så eftersom du förlorar de flesta av dina vanliga förmågor att agera. Som jag ser det och som jag flera gånger framhållit tidigare i boken måste man för att verkligen åstadkomma en förändring av verkligheten kunna nå båda hjärnhalvorna, både den tonala sidan och den naguala sidan UTAN att vara fångad eller offer. För att göra detta måste man för det första lära sig att koppla bort från sin tonala sida och från sin programmering och för det andra eller i en gemensam parallell process måste man lära dig att nå och utforska sin Nagual-sida. Du kommer att behöva ditt förnuft för att navigera och för att kunna göra någonting överhuvudtaget när du befinner dig på din Nagual-sida. Därför kan du inte bara lämna förnuft och ordning bakom dig. Du måste ha ett syfte och en förmåga att göra, att agera för att åstadkomma förändring. Detta är inte lätt och du måste ha lärt dig mer om intention och avsikt, som är något som finns djupare inom dig än där du hittar vanlig vilja och beredskap att agera. Du måste veta vad det är du gör på ett djupare plan när du fattar beslut och när du agerar. På dessa djupare nivåer är tankeprocesserna mycket snabbare och det kan finnas flera tankeprocesser som pågår samtidigt eller som åtminstone verkar göra det.
Metaforer och ”tankepaket” behövs ibland för att använda intention/avsikt. Du kommer att behöva förmågan att känna till ”innehållet” i det du vill förändra eller påverka och detta innehåll är något helt annat än de vanliga etiketter vi sätter på allt för att skapa ordning.
Det finns dock gradskillnader i allt detta. När du arbetar med dig själv och utforskar dig själv kommer du att göra små ”vinster” i processen och du kommer att få nya lärdomar och nya saker kommer att bli möjliga. Jag vill inte uppmana någon att "gå hela vägen" i en ambition att utöva magi. Det jag beskriver i det avseendet är för ett litet fåtal och för dem som är villiga att offra mycket. Vad man kan vinna är tveksamt. Det kan vara mycket ensamhet som väntar dem som gör den här resan hela vägen och om du gör det kommer ditt behov av sammanhang och av ett öppet hjärta att vara mycket stort.

Om Chi

Livskraften, även kallad Chi eller Kundalini eller Ki och säkert flera andra namn, sägs vara det som fyller platsen utanför dualiteten. Det finns obegränsade mängder energi där, men det är svårt att föra in den i vår verklighet. Chi flödar ständigt, men arbetet och processen med att upprätthålla verkligheten tar nästan all energi för att vidmakthålla balansen. Du kanske fyller på dig själv om du tar dig dit men för att få livskraft hit krävs en konstant öppenhet mot ”utanförskapet” där du inte riktigt är en del av den ”upprätthållande” processen för vår verklighet och du måste behålla din öppenhet och samtidigt ta del av Chi. Att göra detta är svårt. Nagual-varelserna har mycket gratis eftersom de är annorlunda och konstitutionellt lämpade att hålla den typen av öppenhet utan lika stor "ansträngning" som vanliga människor.

Avlutande tillägg om att koppla bort dualiteten

Det jag skriver nedan är något jag delvis beskrivit i tidigare avsnitt och som är en blandning av ”hörsägen” och mina slutsatser och härledningar från olika källor. .
Det finns en plats mellan höger och vänster och även mellan upp och ner. Detta är också en plats i vårt nervsystem, en port som ligger i de gamla delarna av hjärnan men som också är kopplad till tallkottkörteln. Denna plats är också på något sätt kopplad till vårt hjärta. Var platsen finns anatomiskt har dock ingen större betydelse för hur du upplever den i ditt sinne och i din kropp. Oftast är det en känsla och någon form av visuell representation och det kan också finnas ljud och till och med lukt som hjälper dig att uppfatta denna dörr eller port eller vad platsen faktiskt är.
När vi upplever den här platsen kan vi lämna dualiteten. Vi kommer att befinna oss utanför vänster och höger, Tonal och Nagual, MEN fortfarande vara kopplade till båda. Om man lyckas är den vanliga styrningen av vårt sinne på grund av våra två olika halvor av hjärnan inte längre densamma. Himmel och jord som motsatser förlorar också sin relevans.
När vi når och/eller befinner oss på den här platsen står vi i förbindelse med själva ursprunget till allt, den plats där skapandet äger rum. Skapandet är en pågående process men samtidigt finns här varken tid eller rum så både ingenting och allt pågår samtidigt. Allt är möjligt på den här platsen och med rätt ankare är det möjligt att navigera här. Det bästa ankaret är ditt hjärta så att lära känna ditt hjärta är det bästa du kan göra för dig själv eftersom hjärtat är vårt bästa instrument för navigering även i den vanliga världen.
I början av den här boken har jag påpekat vikten av att arbeta med att hitta vägen till sitt hjärta och det är viktigt att inse att det bara finns fördelar med att arbeta med sitt hjärta och sin förmåga att älska livet och skapelsen.

Den plats jag talar om kan också sägas befinna sig mellan ja och nej och den kan upplevas nästan som en rakbladskant, oerhört svår att balansera på. Att vara där är att vara fri från bedömningar, fri från slutsatser, fri från att bekräfta verkligheten. När man är där är man bara en observatör. Att vara där hänger nära samman med det jag tidigare har sagt om att reda ut tankar och känslor och att avstå från att göra bedömningar och dra slutsatser.
Att vistas där är oerhört subtilt och svårt. Där kan man uppfatta sitt hjärta som att det är involverat i vår process att upprätthålla världen. Ett hjärtslag säger Ja och nästa säger Nej och upprepar sig självt i all oändlighet. Det kan vara som att hålla ett hjärtslag i vänster hand och nästa i höger hand. Eller så kan man säga att man har dem som vikter i ändarna på en balansstång. För att vara där behöver du hålla du balansen och avstå från att säga antingen ja eller nej och därmed vistas du mellan de två. Denna plats ligger utanför dualiteten. Du är fortfarande delvis kvar i dualiteten, men en del av dig sträcker ut sig och är någon annanstans. Detta gör det möjligt att fungera som en länk från här till någon annanstans.

Kort om dagens magiker

Det första du måste inse är att en sann magiker inte kommer att avslöja sig själv. Detta är inte svårt att förstå. Du kan säkert föreställa dig hur det skulle vara för en person som visar att magi existerar att få sina förmågor avslöjade. Pressen skulle vara enorm och han eller hon skulle bli ifrågasatt och aldrig kunna leva ett normalt liv. Han eller hon skulle också ständigt bli ombedd att hjälpa andra och eftersom magiker i de flesta avseenden är lika begränsade som andra skulle detta leda till utmattning och allvarliga personliga problem.
En annan sak är att det finns krafter i världen som kan vara mycket farliga för en sådan person. Det finns goda och onda krafter i världen och de mindre goda eller onda krafterna skulle rikta in sig på den som exponeras på detta sätt. Ju effektivare man döljer sig desto bättre och ju mer normal man verkar desto bättre är det.
Samtidigt behöver man stöd och människor omkring sig som accepterar vem man är.

För den som kan se "mer" är det kanske? möjligt att lyckas se vem som kan ha magiska förmågor.
Följande är mest ”hörsägen” och spekulationer.

Det finns olika typer av människor med magiska egenskaper. Vissa finns i grupper eller stammar där magi fortfarande anses vara möjligt. Zigenare sägs t.ex. inte sällan ha vissa förmågor, beroende på deras genetiska arv i kombination med en öppenhet för magins existens. Detsamma gäller "infödingsstammar" runt om i världen och även större "infödingsgrupper" som aboriginerna i Nya Zeeland och Australien.
Det finns kanske också ett fåtal magiker som gömmer sig bland scenmagikerna och ser ut att syssla med ”trickmagi”, men som ibland använder sina verkliga förmågor i sitt yrke.
Magiker med varierande skicklighet sägs leva bland det så kallade ”resande folket” och där kan man också hitta några personer med större förmågor.
Det resande folket är inte en homogen grupp utan har ofta kontakter över hela världen. De är resenärer i den bemärkelsen att de rör sig mer än de flesta människor och de är ibland mycket duktiga konstnärer inom olika konstområden.
Det finns också magiker som lever i andliga gemenskaper där de är relativt säkra från exponering och exploatering.
Magiker med djupare förmågor lever dock oftast mer eller mindre normala liv och det går inte att få reda på vilka de är och/eller vad de kan göra. Sann magi är troligen mycket sällsynt så de är sannolikt inte många.

Saker att alltid komma ihåg

Glöm aldrig behovet av att arbeta med ditt hjärta. Hjärtat är ditt viktigaste ankare och bör stå i centrum för allt du gör. Du bör också fundera över var du har din lojalitet. Är den bara riktad mot människor. Om så är fallet bör du tänka över detta faktum och börja arbeta på din kärlek till hela skapelsen.

Kom också ihåg att allt som du INTE KAN FÖRESTÄLLA dig är möjligt. Tänk också på hur begränsad din perception är och försök föreställa dig den oändliga mängd information och perceptiva influenser som inte är tillgängliga genom dina sinnen

Var alltid medveten om att magi aldrig bör användas om det inte är nödvändigt för att hjälpa den här planeten eller andra varelser som behöver hjälp

Eftersom det krävs mycket energi för att upprätthålla världen, för att upprätthålla ”verkligheten”, behöver du också energi för att förändra den. Att upprätthålla världen är en kollektiv sak, något som vi alla gör tillsammans. Det finns regler att följa och du förväntas följa reglerna. För att kunna utöva magi i betydelsen att verkligen förändra något måste man ”bryta mot reglerna”. Att bryta mot dessa regler gör dig i någon mening till en ”laglös”, en person som inte respekterar det som de flesta människor innerst inne betraktar som ”ett kontrakt”.
Du bör se till att inte exponera dig för mycket för andra eftersom du riskerar att få väldigt mycket uppmärksamhet, positiv såväl som negativ.
För min del vet jag bara en del om förutsättningarna för magi. Att få uppmärksamhet för att jag vet några små saker om magi är OK för mig eftersom jag håller mig på sidan av att "se och inte göra."
Jag tycker att det är dags att låta mer kunskap om att det finns magi komma tillbaka till den här världen. Det finns en existentiell och religiöst motiverad grund för detta. Vi människor kan behöva förstå mer hur vår verklighet skapas och vidmakthålls och vi kan behöva förstå bättre att det finns en rik brunn av energi och kärlek alldeles "runt hörnet" som vi kan behöva ha mer kontakt med. Vi lever i vår lilla lilla värld men utanför finns oändliga möjligheter. Jag är inte ensam om att vilja bidra till mer öppenhet för vad som finns utanför de gränser som religiösa kyrkliga krafter skapat. Andliga och magiska skolor har kommit ut ur sina gömmor och kunskap och förståelse sprider sig.

-------------------------------------------------------------------------

En övning

Det finns en övning att göra för att uppleva hur det är att delvis lämna vår dualistiska tillvaro. Man kan göra den utan att vara med sitt sinne utanför denna verklighet så som jag beskrivit tidigare. Det är inte alls detsamma som att vara utanför dualiteten. Det har dock några av samma egenskaper när det gäller upplevelsen. Därför kan den ge en fingervisning om vad det kan innebära att vara utanför vår verklighet.
För att lyckas med det jag beskriver bör man tillhöra dem som uppfattar året som en cirkulär händelse eller process som man visualiserar i sitt inre. Jag tror att många människor uppfattar årets gång på detta sätt, men jag vet att alla inte gör det. Om du inte gör det kanske du måste arbeta på att göra det innan du kan göra det här experimentet eller så kanske du kan hitta ett annat sätt. Jag skall försöka beskriva det hela så gott jag kan.
Om du uppfattar året som en cirkel, som en cirkulär sak, bör du inse att det finns en motsatt sida av denna cirkel där året går i motsatt riktning. Du bör arbeta på att nå den andra sidan och se hur tiden går i en cirkel i motsats till vad du är van vid. När man klarar detta steg är nästa sak att inse att det finns en kant där man kan uppehålla sig mellan de båda sidorna. (Processen kan också vara sådan att du hittar kanten på cirkeln innan du kan förflytta dig till den motsatta sidan). Gör ditt bästa för att hålla dig på kanten, utforska den och lär dig dess egenskaper. När du befinner dig på kanten kan du inte direkt uppfatta den cirkulära aspekten. Det är som att gå på jorden. Om man går där verkar det som om man går i en rak linje mot horisonten. För egen del har jag alltid tyckt att det är lättare att göra den här mentala/inre övningen när vi närmar oss midvintersolståndet med en optimal punkt ungefär en vecka efter själva midvintern. Jag har upplevt det som om det finns en ”öppning” vid den tidpunkten och jag har tidigare i mitt liv känt en längtan efter att ta mig upp på kanten och jag har varit nyfiken på hur det är på andra sidan cirkeln. Min längtan blev varje år när midvintern närmade sig allt starkare och starkare. Det var nästan som en ”kallelse” under flera år. Känslan av kallelse upphörde när jag nådde nästa steg.
Nästa steg i denna utforskande process var att stanna på kanten av den cirkulära årsrörelsen och efter att jag utforskat den låta mig kastas ut bort från alltihop. Först for jag som det kändes rakt ut, men när jag väl var borta från kanten försvann alla referenser och det fanns inte längre något raka vägen ut. Den enda referens som fanns kvar var jag själv och jag hade min egen uppfattning av en kropp med mig. Bortsett från min kroppsupplevelse var/är det som om ingenting annat alls existerade. Ingen uppsida eller nedsida. I denna intighet spelar det ingen roll om du snurrar eller känner för att bara vara sittande eller liggande eller stående. Det upplevs som att man flyter omkring i ingenting. Samtidigt har jag upplevt det som att jag kunde färdas i intigheten trots att inga riktningar existerade. Den enda riktning som fanns för mig var en medvetenhet om platsen kanten som jag lämnat nästan som att jag hade en osynlig tråd dit. Det finns en känsla av obegränsade möjligheter när man är i detta intet, men mest överväldigande är kvaliteten av intighet och bristen på referenser.
Det finns troligen saker att utforska där men jag tror att man inte ska stanna där för länge utan som gäller med alla inre övningar meditation Yoga nidra mm så ska man ta sig tillbaka till vår verklighet efter ett tag.
För den som är van vid shamanistiska sätt att resa tror jag att det här resandet kanske inte är så svårt. Jag tror dock inte att denna "plats" utanför vår cirkel är densamma som de världar som shamaner vanligtvis utforskar. Det finns en mer övergripande och universell kvalitet i att befinna sig ute i den intighet jag beskrivit.

 

  

You can reach Samtalspartner via   e-mail

  

  

Back to top

 

 

Samtalspartner Sweden

Copyright © Per Otto Sylwan. All rights reserved